Kunskap om vår hjärna hjälper oss till bättre beslut. Trygghet//Rädsla

Vet du att amygdala detekterar ett ansiktsuttryck på mellan 10 och 30 millisekunder? Ett sätt att använda denna kunskap om du t ex är lite sen till ett möte, är att du samlar ihop dig själv innan du öppnar dörren till mötet. Om du tar ett djupt andetag och verkligen medvetet gör dig närvarande innan du öppnar dörren, då utstrålar du lugn vilket gör att de andras amygdala inte får anledning att varna dem för fara. Vilket annars deras amygdala upplever din stress som. Då har du mycket större chans att få det som du vill sedan under mötet. Du har undvikit att omedvetet skapa rädsla.

Man vet nu att intuition är något som är verkligt och kan mätas. Kroppen ”känner av” olika faror långt innan vi är medvetna om dem. Kroppen skickar ut hormoner och annat som startar processer i vår kropp som är till för vår nytta, för överlevnad. Man brukar skilja på emotioner och känslor. Emotioner är omedvetna känslor och de är kroppens automatiska svar på en bestämd situation.

När vi blir rädda kopplas vår logiska del av hjärnan bort och vi blir inställda på överlevnad. Reptilhjärnan tar över och bort kopplas prefrontal cortex PFC där arbetsminnet sitter, där du tar beslut, skapar visioner mm. Detta gör att du fattar bäst beslut när du är trygg, när inte amygdala varnar.

Vad lär vi oss av detta? När vi på riktigt vill ha bra resultat bör vi skapa trygghet i organisationen, så att alla medarbetare kan använda allt sitt fokus på uppgiften. En trygg person använder sin fulla kapacitet och tar kloka sammanvägda beslut.

Utbrända och varningssignaler. Vad krävs för att vi ska lyssna på signalerna?

När jag pratar med människor som varit utbrända eller varit nära väggen och frågar dem om de haft några varningssignaler så svarar alla, utan undantag, att de fått varningar av sin egen kropp under ansenligt lång tid, ofta flera år. Vad gör att så många inte tar till sig den informationen? Har vi lärt oss att prioritera det som vi lärt oss med huvudet mer än det vi redan förstår i vår kropp?

Lyssna på dig själv en stund. Är det jobbigt? Är det jobbigt att sitta still en stund och bara vara? Då är det nog dags att börja lyssna på riktigt. När sömnen inte längre fungerar, när kroppen har ont på olika ställen, när du inte orkar lyssna på dig själv, då är det hög tid att dra i bromsen. Vet du inte hur det ska gå till? Prata med en kompis eller sök upp en certifierad coach. Det kan verka oöverstigligt att få ordning på livet när det snurrar för fort, men det är faktiskt inte så svårt att komma ur det och hitta en ny väg med lite hjälp. Det är så mycket att vinna på att hinna bromsa själv mot att kroppen drar ur kontakten.

Jag tror att vi behöver uppgradera vikten av vårt sunda förnuft. Vi har allt inom oss men har valt att lyssna mer på utifrån kommande order än på dem som kommer inifrån. Vi behöver öva upp det sunda förnuftet! Öva på att lyssna, öva på att ta ett pyttelitet steg i rätt riktning. Då har du startat förändringen.

Kunskap om amygdala har förenklat mitt liv

Tycker du någon gång att du har aptjatter inne i huvudet? Att det mal på som en gammal vevgrammofon inne i dig. ”Varför ska jag ge mig in i det där projektet det kommer aldrig att gå” eller när du tänker för dig själv ”Jag kommer aldrig att klara att hålla det här föredraget” ”varför ska jag alltid tacka ja” ”kan jag inte någon gång lära mig att säga nej”, ”jag har ju ändå inget viktigt att säga” ”vad säger att jag kommer att klara det nu” Så där kan det gå på rätt länge och ofta inne i oss människor. Känner du igen dig?

Det finns en logisk förklaring. Vi har en liten mandelformad sak i vår hjärna som heter amygdala. Den är en viktig del av vårt försvar, till för vår överlevnad. Den är på som en sorts radar dygnet runt. Har du någon gång vaknat mitt i natten av ett ljud? Eller hoppat undan när du såg en orm. Det var din amygdala som gjorde sitt jobb. Amygdala ska snabbt avgöra om du ska fly, spela död, eller ta strid. När jag lärde mig om amygdala blev jag jätteglad. Det förklarade för mig varför det är så mycket lättare för oss människor att se fel, än att se det som är bra. Vi har helt enkelt ingen lika effektiv ”medarbetare” i vår kropp för positiva saker. Amygdala letar konstant efter hot. Det som blir problem i vår moderna tid är att allt som är okänt, som vi inte gjort förut, är ett hot för amygdala.

Med kunskap om amygdala kan vi öva oss på att tacka för varningen, men ändå våga gå vidare med det som känns läskigt. Feel the fear and do it anyway! Det är ett sätt att växa!

Vill du bilda fler hjärnceller?

Tänk vad mycket vi egentligen redan vet, som hjärnforskningen idag kan bekräfta!

Hjärnforskningen de senast 10 åren har lärt oss mer om hjärnan än i hela världshistorien tidigare. Idag bekräftar den moderna hjärnforskningen mycket av det som vi redan ”vet”.

Nu VET vi att vi dödar hjärnceller när vi stressar. Vi VET också att vi kan bilda nya hjärnceller, men för det krävs fysisk aktivitet. Men handen på hjärtat, visst visste vi det redan innan? Att det inte är bra för oss att stressa?  Vi känner det i hela kroppen på olika vis och vi inser att vi är stressade. Men vi känner också hur gott det gör oss att ta en promenad och njuta av att andas djupa andetag, lyssna på ljuden av fåglar, vatten och vad det kan vara på vår väg. Ändå känns det lätt som om vi smiter, att vi latar oss, om vi tar en promenad mitt på dagen. Med forskningens hjälp VET vi nu att det är smart att ta en promenad, om än så kort under lunchpausen. Vi vet att det är bra att låta vissa delar av hjärnan vila då och då. Och att äta vid skrivbordet har vi väl egentligen alltid vetat att det inte är det bästa sättet att bli effektiv.

Vi har ca 100 miljarder hjärnceller som vi kopplar ihop på olika sätt hela tiden. Det blir en ansenlig kunskapsbank av det. Tänk om vi alla använde den enorma kunskap som vi har och inte bara lyssnar på det som vi lärt oss medvetet. Ibland händer det att vi lär oss fel. Som t ex att det skulle vara att smita att ta en promenad på lunchen. Nej fram för flera promenader och bilda några fler hjärnceller! Vi får lyssna mer på vårt sunda förnuft, där finns det visdom.

Vi föds alla begåvade. Men vad händer sedan?

Hur hittar vi vår egen begåvning och hur hjälper vi våra barn och andra runt omkring oss att utveckla sina?

Som jag ser det har vi i västvärlden fastnat i att begåvning sitter i huvudet. Det är ju sant på sitt sätt, vi behöver vår hjärna och utan den, ingen begåvning. Men många människor har ju sin begåvning i händerna eller i sin empatiska förmåga eller i sin förmåga att konstruera saker eller tänka ut saker, att vara modigare än andra osv osv

Jag tänker ofta på en kille som gick i grundskolan under 1970-talet och hade ettor o tvåor i betyg hela sin skoltid. Han betraktades som korkad men när han slutade nian gick han hem och byggde en bil. Korkad var han alltså inte, troligen jättebegåvad men inte på det sätt som mäts i skolan. Jag undrar hur hans liv har påverkats av att människor i skolan inte såg hans begåvning. Hur blev hans självkänsla? Jag hoppas så det fanns någon som såg hans verkliga potential och trodde på honom så han kunde utveckla sina egna färdigheter och bygga sin självkänsla.

Jag har legat på sjukhus en tid under hösten och då verkligen kunnat bedriva studier i verkligheten som har bekräftat dessa mina tankar om lika begåvning men på olika områden. Vissa människor är födda med en begåvning att ta hand om andra. Med stor respekt, med fantastisk yrkeskunskap, med målmedvetenhet, med sköna händer, rätt röstanvändning i rätt situation mm mm. De bara vet hur de ska göra. Andra tar hand om, men med ”bara” faktakunskaper. Undrar vad deras begåvning är och var de skulle vara lyckligast?

Vår känsla för vad som är roligt guidar oss på vägen till rätt utbildning som ger rätt faktakunskaper som tillsammans med egen inneboende begåvning gör oss till nytta precis där vi ska vara. Vi har ca 100 miljarder hjärnceller, många av dem styr bara våra sinnen. Klokt om vi använder dem också.

Allt i livet handlar om mål, uppföljning och glädje. Jag tror verkligen att det är så. Följ glädjen, den är vår guide till vad som finns inom oss. Men koppla det gärna till mål så det inte bara blir dagdrömmar. Som en av dessa underbara inom vården som ville kunna försörja sig själv och uppfostra sina barn till kloka glada medmänniskor. Hon skaffade sin utbildning och sökte jobb där hon ville vara. Hon är verkligen på rätt plats, hoppas hennes arbetsgivare förstår att uppskatta det och ser juvelen i medarbetaren.

Vitsen med att komma med korkade idéer. Vad är högt i tak?

Jag anställde en gång en alldeles fantastisk kvinna. Hon sa på anställningsintervjun att hon ville jobba på ett ställe där man fick komma med förslag även om de var korkade. YES tänkte jag, ett sådant företag vill jag driva! Tänk att ha ett sådant arbetsklimat där alla törs säga vad de tycker? Det är underbart när en medarbetare kommer på morgonen och säger att de tänkt på en sak innan de somnade, på hur de skulle vilja utveckla någonting på jobbet. Fantastiskt va´? Att en medarbetare ligger i sin säng och utvecklar ens företag! Är inte det helt enastående?

Så vi jobbade på det, alla skulle säga sina idéer och tankar även om de inte var färdigtänkta. Ibland kunde det tyckas alldeles galet men så fort någon tänker på något så finns det något viktigt där att utveckla. Många gånger skrattade vi gott för tanken var inte färdigtänkt (det hände även att vi hade otur när vi tänkte 🙂 ) men eftersom alla gillade varandra och respekterade varandra kunde sedan flera stycken tänka vidare på tanken eller idéen så vi kunde utveckla den och sedan ta beslut hur vi skulle göra.  Min erfarenhet är att det alltid finns en kärna av något viktigt när en medarbetare vill utveckla något.

Själv tycker jag illa om uttrycket ”högt i tak”. Mitt sunda förnuft säger mig att på företag där man har det på riktigt, där människor trivs och känner sig trygga. Där man vet vad som förväntas av en. Där man kan gå hem lugnt och veta att man gjort ett bra jobb. Där är det så självklart så det är inget man pratar om. När företag säger sig ha högt i tak visar det sig sällan vara så i praktiken. Jag är i alla fall på min vakt när ett företag säger sig ha högt i tak.

Man kan inte ändra på någon annan än sig själv..

Visst är det lika säkert som tyngdlagen? Vi vet det alla med förnuftet. I verkligheten är det svårare att leva efter, men vi kan öva och bli bättre och bättre.

Var lägger du din energi? På sådant som du kan påverka eller på sådant som någon annan måste göra/kunna/förstå…? Eller på sådant som bara är?

 

Tänker du någon gång: Varför kan inte någon annan plocka ur diskmaskinen någon gång? Eller

– Om bara barnen kunde hjälpa till lite mer

– Kan inte den där fartdåren köra lite försiktigare?

– Kan ingen annan ta hand om tvätten någon gång? 

– Kan inte de där på andra sidan gränsen fatta att nu får det vara slut på krigandet.

– Kan de inte fatta att vi har rätt?

– Om bara chefen kunde fatta att jag gör så gott jag kan

– Fattar de inte att vi måste ha in budgeterade intäkter annars har vi snart inget företag?

Vad kan du göra för att få det att ske som du vill ska ske?

 

Jag kommer på mig själv många gånger om dagen att jag ägnar mig åt energislöseri, fastnar i tankar som ligger utanför min kontroll. Men jag övar på att snabbare och snabbare få tag i mig själv och i stället fundera på vad jag kan göra i varje situation.

Har jag har gjort vad jag kunnat för att göra mig förstådd? Hur skulle jag kunna säga det jag sagt på något annat sätt? Är det något annat jag behöver göra? Har jag kanske fel? Är jag verkligen så tydlig som jag tror mig vara? Vad är det jag egentligen behöver göra nu?

För mig är detta en del i Sunt Förnuft Revolutionen. Att jobba med mig själv och det jag kan påverka. Försöka att inte låta det som ligger utanför min kontroll påverka mig negativt. Vi har ändå alltid ett val hur vi vill förhålla oss till sådant som händer. Ibland är valet lätt och ibland jättesvårt men det är dock ett val.

Nyhetsbrev