Sunt förnuft hos sjuksköterskor inom vården och på banken
Hörde av en rekryterare att sjuksköterskor är perfekta att anställa inom bank!! De säger: Sjuksköterskorna är modiga, har stor respekt för kunskap både egen och andras, har god förmåga att se människan/kunden, är goda lyssnare, är vana att arbeta under andra auktoriteter och dessutom stresståliga. Kul att bankerna ser detta men synd om oss som kan behöva vård.
Nu är det aktuellt igen på nyheter och i tidningar. Brist på medarbetare inom vården i sommar.
Kan det vara för stor skillnad mellan arbetsuppgifterna och sunt förnuft? Någonstans går en gräns för vad varje klok människa kan ta på sig. När medarbetare inom vården i värsta fall riskerar människors liv för att arbetsbelastningen är för stor. När de inte får betalt för det ansvar de tar och den kunskap de besitter. När vården strider mot det egna sunda förnuftet och kunskapen om hur medmänniskor ska tas omhand. Då tror jag att det sunda förnuftet hos många duktiga ansvarsfulla personer säger dem att de inte kan ta ansvar för detta längre. De söker sig till andra jobb. Synd för oss som kan behöva vård.
Finns det någon som vet hur många utbildade sjuksköterskor det finns i Sverige idag? Hur många av dem skulle gärna jobba inom sjukvården om den drevs med kunskap, eget ansvar och mer sunt förnuft? Borde vara viktig information för oss skattebetalare.
Vem vet hur många som vill stanna inom vården om de fick den lön de tyckte de förtjänade och fick ta hand om människorna så som de har kunskap och erfarenhet att jobbet ska göras, alltså enligt deras sunda förnuft? Jag tror det skulle bli billigare i längden. Hur många dyra provtagningar skulle man kunna spara in genom att ge vårdpersonal tid att se människan och lyssna på den? Hur många prover tas egentligen för att människor är ensamma och inte sedda och därför känner sig sjuka? Efter den inblick jag har fått av äldrevården torde det finnas en enorm besparingspotential totalt sett om det fanns fler kvalificerade medarbetare som hade tid att sitta ner en stund och bara lyssna med händer, ögon, öron och hjärtan öppna för sina medmänniskor i ett tidigt skede. Undrar om sjuksköterskornas och annan vårdpersonals sunda förnuft säger dem detsamma? Är det därför vi träffar många av dem på banken i sommar?
Några frågor vi kan fundera kring: Vad kostar en sjuksköterskeutbildning? Vad är målet med att ha en sjuksköterskeutbildning? Vill man ha igen den investeringen? I så fall hur? Finns det besparingar att göra inom vården genom eget ansvar och sunt förnuft? Hur många miljarder går det att spara genom arbetsglädje, koll på siffrorna och sunt förnuft? Vad finns det fler för vinster? Hur många av de redan utbildade skulle återvända?
Vad händer när vi har för många lagar och regler som strider mot det sunda förnuftet?
Jag är övertygad att det är farligt när vi har för många lagar och regler som strider mot det sunda förnuftet.
Jag har hört att när Sydkorea skulle skapa sig sitt nya land kom de fram till att de hade alldeles för många lagar och regler. De tog bort ca 3500 lagar o regler på ett år. Om det blev rätt vet inte jag men jag tycker det låter som sunt förnuft att behålla de regler som är riktigt viktiga och ta bort en del av dem som inte gör att målen nås.
När ett samhälle inte förväntar sig att människor ska tänka själva och använda sitt sunda förnuft utan man försöker skapa regler för allt, då blir det galet. Det är ett av skälen till att jag tycker det behövs en Sunt förnuft revolution.
Efter att jag hört flera jurister på ansedda advokatbyråer säga ungefär så här: ”glöm det där med sanning, det var länge sedan vi jobbade med det, det handlar om att vinna” Samma person kan tycka att det är mänskligt helt fel, men att det är så det är. För mig strider det mot det sunda förnuftet. Självklart finns det många olika fall och ibland är det kanske tvunget att vinna på den andres bekostnad. Men visst är det en stor vinst för alla inblandade och även för samhället i stort när människor kan hitta ett sätt att kommunicera i stället för att ”vinna”. Vad är att vinna? Är det självklart att den som vinner en vårdnadstvist har vunnit? Hur blir det för barnet? Hur blir det för parterna? Hur blir det för juristen, advokaten? Hur mår man efter den sortens vinst? Är det över huvud taget en vinst i livet? Kan det vara ett misslyckande att vinna? Vinsten i mina ögon är när människor kan dela på sig i sämja och verka för att de själva och barnen mår bra framöver i livet.
Mitt sunda förnuft säger mig att det är bra att vi hjälps åt med att bli bättre på att kommunicera med varandra. Att det är det som är att vinna. Om vi tar exemplet med skilsmässan och barnen. Tänk vad mycket det finns att vinna när föräldrar har en tydlig målbild över hur livet ska bli i framtiden. Hur de vill vara som föräldrar till sina barn även om de inte lever ihop. Hur de vill vara för att barnen ska må bra. Jag har inte träffat någon som inte säger att de vill sina barn väl. Att säga” jag vill” är lätt. Att vara villig att göra jobbet så att utfallet blir som man tänkt, det är en annan femma.
Det är inte tanken som räknas. Det räcker inte med att ha sunt förnuft, vi behöver använda det också, där ute i verkligheten. Är det det de gör, de kvinnliga juristerna som det står om i tidningarna? De som slutar med juridiken efter några år. Synd i så fall. Säger deras sunda förnuft att de inte vill lägga sin tid och sitt liv på att ”vinna” över någon annan? Tänk vad mycket bra de kan uträtta, de som får använda sitt sunda förnuft även på jobbet.
