Är delat ledarskap framtidens ledarskap?
Idag vet vi att delat ledarskap inte är en framgångsfaktor i sig, fördelarna finns att hitta i HUR man delar sitt ledarskap. Det handlar alltså om ren kunskapsöverföring, man kan lära sig att samarbeta, även om man är mycket olika. Det finns en hel del forskning inom området och under 2014 har Ulrik Lork och Julius Lundh gjort en sammanställning som heter Kan fler ger mer? En introduktion till delat ledarskap utifrån forskning och empiri.
I en tid när allt ska gå så fort och det är så mycket som ska hinnas med, är det många som önskar att de hade en co-driver på jobbet. Någon att dela ledarskapet med. Att kunna vara ledig när man är ledig, för att någon annan har fullt ansvar under den tiden. Man kan hämta barn i tid, sköta andra åtaganden, man har någon att bolla idéer och problem med men även någon att dela glädje med. Rädslan att det ska bli problem kan dock vara stor.
När jag tidigare drev företag med anställda valde jag att vara ensam ägare och ledare. En revisor hade påpekat att om jag ville ha en kompanjon så skulle jag vara 1000 %, ja han upprepade, tusen procent, säker på att jag ville dela företaget med den personen. Det kände jag inte att jag var, så jag behöll makten, ansvaret och arbetet själv. Men med den kunskap jag har idag vet jag att det inte är en relationsfråga utan en ren kunskapsfråga om HUR man samarbetar. De som vill samarbeta behöver lära sig det specifika i just sitt samarbete.
Idag har jag lärt mig att det är ren kunskapsöverföring som behövs. En kunskap om HUR man samarbetar. En kunskap om splittrande och förenande faktorer, en kunskap om kommunikationsstilar och hur ens eget sätt påverkar andra. En kunskap om att sätta gemensamma mål och en kunskap om hur man ska sköta uppföljningen. Även människor som är mycket olika kan samarbeta framgångsrikt om de bara koncentrerar sig på rätt saker. Erfarenhet har visat att även de som varit direkt osams kan utveckla ett fungerande samarbete när de skaffar sig den kunskap de behöver.
Hemsidan Delat Ledarskap är nu uppe, där du kan hitta forskning i ämnet och även sammanställningen jag nämnde ovan. Välkommen in på www.delatledarskap.se
Sjunger sopranerna basstämman på din arbetsplats?
Används alla medarbetares begåvningar på din arbetsplats? Eller har ni sopranerna till att sjunga basstämman?
En kör är en bra illustration av hur viktigt det är att vi använder varje begåvning på precis rätt plats. Om vi skulle placera en baryton på sopranavdelningen, eller låta en djup bas sjunga sopransolot, då blir det uppenbart att vi använder begåvningarna fel. Men hur är det på våra arbetsplatser? I mitt förra blogginlägg skrev jag om den globala gallupundersökningen som gjorts som visar att det är väldigt många människor som inte får utrymme att använda sin begåvning och sitt engagemang till fullo på jobbet. Bara ca 16% anser sig kunna bidra med sitt fulla engagemang på arbetet.
Vad skulle hända om ni på din arbetsplats blev ännu bättre på att sätta tydliga mål och blev ännu bättre på att kommunicera målen till alla medarbetare? Om ni vågade släppa på kontrollbehovet och i stället kunde ha tillit till att alla vill bidra och löser uppgiften. Visst, det krävs en modig ledare eller chef. Mod att våga vara tydlig, mod att våga lyssna på medarbetare utan att ha svar, mod att våga kräva eget ansvar både av sig själv och av medarbetarna. Min erfarenhet visar att de ledare som gör så tycker det är lätt att vara chef för medarbetarna gör ett så bra jobb.
Vi använder kören som illustration igen: Om vi tar 50 på måfå tagna personer och säger till dem att nu är ni en kör! Ni ska sjunga ”Den blomstertid nu kommer” alla verserna, på nästa företagsevent som infaller om 3 dagar och ni ska se snygga ut på scenen på temat FöretagetsNyaPryl, som ska introduceras på eventet. Om chefen på företaget sedan hade fullt förtroende för de 50 personerna och gav dem fria tyglar att lösa uppgiften på den angivna dagliga tidsåtgången, skulle de klara den?
Personligen är jag övertygad att de skulle klara uppgiften med glans. Utan att ha en aning om vilka som kan sjunga eller inte. Men några kommer att kunna sjunga. De vet själva eller lär sig under övningen vilken stämma de passar i för där kommer de tycka det är roligast att vara med och lättast att sjunga. Någon kommer vilja vara solist, någon är skicklig på diplomati och övertygar den tondöve att ta en annan roll än solistrollen. Någon eller några kommer vilja leda de andra, någon tar på sig uppgiften att öva in stämmor och texter, någon sköter uppsjungningen, någon annan kan andningsteknik. Några kommer vara konstnärligt lagda och kan tänka ut hur alla ska se ut på scenen, någon kan troligen sy, osv osv. Vi är födda med ett system som leder oss på rätt väg när vi bara vågar lyssna och känna efter.
När 73% anger att de skulle kunna bidra mycket mer på sitt arbete om utrymme gavs, då är ju utvecklingspotentialen oerhört stor. Men som sagt det krävs en modig ledare som har tilltro till sina medarbetares förmåga att bidra till helheten. Sen krävs det en ledare eller chef som verkligen på riktigt vet vad målen är och kan kommunicera ut det till medarbetarna.
Hur är det på din arbetsplats? Vet ni precis vilken begåvning som passar var? Om kören var ett företag vore det lätt att besätta alla arbetsuppgifter med rätt folk på rätt plats. Men på en mer ordinär arbetsplats kan det vara lite mer utmanande.
Jag tillhör dem som är övertygade att vi människor föds begåvade och våra begåvningar ser olika ut och är olika lätta och svåra att upptäcka. Men vi behövs alla, med våra olika färdigheter. Viss begåvning är lätt att hitta t ex den som går att mäta i skolan. Men den som har sin begåvning i att vara modig, vara stark, ha en speciell känsla för andra människor, vara äventyrlig och våga ta risker, ha förmågan att få med sig folk på sina idéer. De vars begåvning är empati, som har en äkta känsla för andra människor. De som har en djup människokunskap och förstår sig på splittrande och förenande krafter, de är inte lika lätta att upptäcka. Men tänk så viktiga i ett företagssammanhang.
Jag har många gånger berättat om killen som hela sin skoltid fick känna sig korkad med usla betyg men när han slutade nian gick han hem och byggde en bil. Vi kan konstatera att korkad var han i alla fall inte. Hoppas hans drivkraft var stark nog att guida honom ut i livet till den plats där han kunde göra nytta och få ett gott liv. Att hans självkänsla inte blev knäckt i en ömtålig ålder, så att han blev en sådan som hatar samhället, andra människor, sig själv eller allt på en gång.
Vi föds begåvade och med en vilja att bidra och vara en del i gruppen. Hur tar ni tillvara på det på din arbetsplats?
Tillhör din arbetsplats en av dem där majoriteten av medarbetarna skulle kunna bidra med mycket mer engagemang på jobbet? Vad skulle hända om en del av dem började bidra med sitt fulla engagemang? Hur mycket skulle lönsamheten öka? Hur mycket bättre skulle arbetsklimatet bli?
Vad krävs hos er för att utveckla samarbetet och skapa förutsättningar för arbetsglädje på riktigt, för alla? Starta ett samtal på nästa fikarast och börja utveckla!
