Vad händer när vi har för många lagar och regler som strider mot det sunda förnuftet?

slideshow_image02Jag är övertygad att det är farligt när vi har för många lagar och regler som strider mot det sunda förnuftet.

Jag har hört att när Sydkorea skulle skapa sig sitt nya land kom de fram till att de hade alldeles för många lagar och regler. De tog bort ca 3500 lagar o regler på ett år. Om det blev rätt vet inte jag men jag tycker det låter som sunt förnuft att behålla de regler som är riktigt viktiga och ta bort en del av dem som inte gör att målen nås.

När ett samhälle inte förväntar sig att människor ska tänka själva och använda sitt sunda förnuft utan man försöker skapa regler för allt, då blir det galet. Det är ett av skälen till att jag tycker det behövs en Sunt förnuft revolution.

Efter att jag hört flera jurister på ansedda advokatbyråer säga ungefär så här: ”glöm det där med sanning, det var länge sedan vi jobbade med det, det handlar om att vinna” Samma person kan tycka att det är mänskligt helt fel, men att det är så det är. För mig strider det mot det sunda förnuftet. Självklart finns det många olika fall och ibland är det kanske tvunget att vinna på den andres bekostnad. Men visst är det en stor vinst för alla inblandade och även för samhället i stort när människor kan hitta ett sätt att kommunicera i stället för att ”vinna”.  Vad är att vinna? Är det självklart att den som vinner en vårdnadstvist har vunnit? Hur blir det för barnet? Hur blir det för parterna? Hur blir det för juristen, advokaten? Hur mår man efter den sortens vinst? Är det över huvud taget en vinst i livet? Kan det vara ett misslyckande att vinna? Vinsten i mina ögon är när människor kan dela på sig i sämja och verka för att de själva och barnen mår bra framöver i livet.

Mitt sunda förnuft säger mig att det är bra att vi hjälps åt med att bli bättre på att kommunicera med varandra. Att det är det som är att vinna. Om vi tar exemplet med skilsmässan och barnen. Tänk vad mycket det finns att vinna när föräldrar har en tydlig målbild över hur livet ska bli i framtiden. Hur de vill vara som föräldrar till sina barn även om de inte lever ihop. Hur de vill vara för att barnen ska må bra. Jag har inte träffat någon som inte säger att de vill sina barn väl. Att säga” jag vill” är lätt. Att vara villig att göra jobbet så att utfallet blir som man tänkt, det är en annan femma.

Det är inte tanken som räknas. Det räcker inte med att ha sunt förnuft, vi behöver använda det också, där ute i verkligheten. Är det det de gör, de kvinnliga juristerna som det står om i tidningarna? De som slutar med juridiken efter några år. Synd i så fall. Säger deras sunda förnuft att de inte vill lägga sin tid och sitt liv på att ”vinna” över någon annan? Tänk vad mycket bra de kan uträtta, de som får använda sitt sunda förnuft även på jobbet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nyhetsbrev